Oj vad jag ogillar att blogga egentligen, och ändå så gör jag det? delar nästan dagligen med mig av mitt liv, mina tankar och mina känslor och även fast det är mycket av mitt privatliv som utelämnas så är det mycket ni får ta del av också. Vilket skrämmer mig nu när jag tänker på det. För, egentligen så vet jag ju inte vilka många av er är! nu låter det som att jag skulle tro att hela världen läser min blogg, och det tror jag verkligen inte. Men det är en tapper skala som läser min blogg varje dag, och jag tror knappast att alla dessa besökare är personer jag känner. Lite läskigt när man inte har en aning om vem som vet vad. Men, det jag ville komma till är att jag faktiskt bloggar mest för min egen vinning - för att jag vill minnas den här resan - och för att jag vill veta vad jag gjorde och hur jag upplevde det. Se det lite som en dagbok om ni vill, minus det allt för personliga. Visst är det skitkul även för min familj och mina vänner att följa mitt liv här borta eftersom vi inte ens i närheten av varje dag kan prata med varandra. Klart att dom vill veta vad som händer i mitt liv. Jag är på andra sidan jordklotet. Det är knäppt. Ibland undrar jag verkligen vilka det är som läser min blogg. Blir bara nyfiken.