Nu vill jag för i helvete bara hem till er
Fick precis ett samtal från Ida hemifrån Sverige. Hon är på Alex 20års fest och roar sig. Hon och Erik ringde och hälsade lite. Då är det fan svårt att fånga dagen, leva i nuet osv. För allt jag vill är bara att få träffa er alla NU! Det är en sak att längta hem till sina vänner och veta att man ses om ett halvår, men det är en helt annan femma att veta att man ses om 3 och en halv vecka - vet inte riktigt varför det är svårare att vänta nu än vad det var innan jag hade bestämt mig för att åka hem. Men på något sätt så blev längtan ännu större i samma ögonblick som jag visste att jag skulle komma hem igen den 2a Juli.
Tror att det här kan jämföras med känslan man har när man snart ska på semester - och man fortfarande har ett par dagar kvar att jobba - det är som att hjärnan redan ställt in sig på att man jobbat klart och ska iväg. Och på så sätt blir arbetsdagarna man har kvar värre än vanligt. Har ni känt så någon gång? För jag tror att det är lite så det är för mig nu. Det är rätt frustrerande. MEN jag måste säga grattis till bästaste Alex på 20årsdagen! Nu har jag ytterligare en människa att pressa till att köpa ut till mig! Fyller man inte år för än i slutet av oktober får man hitta sina knep!