Kan faktiskt ångra att jag lämnade san francisco. Att jag gav upp min dröm och bara drog. Satte mig på ett plan hem och lämnade något av det största jag gjort bakom mig. Det fanns andra utvägar, det vet jag idag, och visste även då - jag kunde gått i rematch och stannat kvar. Kvar i landet som toppar listan av mina absoluta favoritländer i världen. Men på samma sätt som det känns förjävligt att jag åkte så känns det som det absolut klokaste val jag gjort. Antar att det här med SF är någonting som alltid kommer att bekymra mig. Kommer nog alltid att undra hur det hade vart om jag hade stannat hela mitt au pairår. Men hur jag än hade gjort så skulle det inte vart helt bra. Inte exakt så som jag hade hoppats. Tror jag glömmer bort hur jobbigt jag tyckte det va att bo på jobbet, att leva med egentligen helt främmande människor, i en till viss del främmande stad. Jag plågar mig själv lite för mycket genom att tänka allt för gott om den här au pairresan. Jag är tacksam, så in i helvete tacksam att jag fick säga hej då till min morfar, säga att jag älskar honom och få nått slags lugn i att han faktiskt slipper lida nu. Och det vet jag med övertygelse att jag inte hade fått gjort om jag hade valt att stanna kvar i USA. Jag hade aldrig kunnat leva med det. Hade aldrig kunnat förlåta mig själv. Så mycket som min morfar betydde för mig är nog helt oförsteligt för dom som aldrig såg oss tillsammans. DÄRFÖR var mitt val helt rätt. Det känns rätt hela vägen in i hjärtat. Men det tar inte bort min saknad efter USA och San Francisco. På 6 månader blev det mitt andra hem. Känns nästan som att jag hör hemma där mer än i Sverige ibland. Vilket är rätt sjukt. Jag blev förälskad i en stad jag bodde i i ett halvår, och känner inte samma tillhörighet till det land där jag växte upp och har bott i i 20 år. Minns hur min mamma sa att "Nella kommer stanna i USA" och för ett tag så trodde jag stenhårt på det jag med. Var helt säker på att USA var rätt land för mig. Jag sa redan samma dag som jag satte mig på planet till USA i januari förra året, att mig ser ni inte igen på två år - jag ska stanna kvar så länge jag bara kan. För det var just 2 år som man fick stanna på sitt visum. Man kunde förlänga efter ett år om man ville - vilket jag var helt bombsäker på att jag skulle göra. Tror att mina förhoppningar var lite för stora. Tänkte för gott om hela grejen... så jag blev besviken. Det va fan långt ifrån lätt alla gånger. Att jobba nästan 50 timmar i veckan för typ 4 dollar är helt absurt egentligen. Att vakna en morgon och bli näst intill utskälld för att man äter "fel" müsli - det är en mardröm. Kände mig helt ärligt som en fånge i något som jag var tvungen att kalla mitt hem. Fyfan. Jag lovade mig själv så jävla många gånger att jag aldrig skulle utsätta mig för en sån situation igen. Jag levde för min fritid. Jag gjorde verkligen det. Och för barnen, Ryan var min lilla ögonsten - och shit vad jag saknar honom. Julia, som var 1,5 när jag kom fick jag se utvecklas varje dag - helt sjukt. Men resten, allt runt omkring, funkade inte. Är dock jävligt glad att jag hann se och uppleva så mycket som jag faktiskt gjort. Lärde mig stå på egna ben om det så bara var för det halvåret jag va där - nu har alla tvättegenskaper och matkunskaper helt försvunnit. Det enda jag har kvar i lärdom från den här resan är jävligt mycket erfarenheter och engelskan - och såklart alla mina minnen och vänner. Evigt tacksam änså för att jag vågade mig ut för att testa mina vingar. Jag körde verkligen på det som kändes rätt. Beundrar faktiskt mig själv för det, får ärligt säga det. Vet att det inte är korrekt att berömma sig själv i lilla landet lagom - men vafan, är ju nästan halvamerikan nu så kan ju få vara ett undantag.

 

Det som gör mig mest ledsen är alla de saker jag missade. Alla minnen jag hade kunnat få på de resterande 6 månaderna. Och att USA som land, på papperet är exakt allt jag vill ha. Det är exakt allt det som jag faktiskt ÄR. Trivs så fruktansvärt bra i USA. Känner mig som fisken i vattnet. Helt ärligt. Cali är fan som handen i handsken för mig, åh vad jag kan sakna att glida runt i shorts i flera plusgrader när det är snö hemma i sverige, saknar alla trevliga männiksor, saknar stämningen, saknar miljön och omgivningen, att ha nära till alla sköna städer i USA, bara kuna packa väskan och dra till Miami eller New York på 6 timmar, eller att ta flyget från SF till LA på inte ens 60 minuter - saknar allt! exakt allt som har med USA att göra. Drömmen skulle ju vara att få flytta dit nån dag, och få kalla Cali för sitt hem igen. 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag vågade testa mina vingar och åka till USA helt på egen hand och jobba som au pair!

 

Hur har ditt 2013 varit?
So good so far som man brukar säga... vet inte, mycket blandade känslor! men det har varit helt amaze att få uppleva det som jag har gjort och jag är otroligt tacksam och måste få ge en applåd till mig själv som faktiskt vågade! Kommer dock bli som pricken över i:et när jag får komma hem och ta vara på tiden jag har ihop med nära och kära, för, at the end of the day, så är det dom som betyder mest. Upptäcka världen kan man göra senare och länderna finns kvar!

 

Blev du kär i år?

Svar: Niklas Erik Johan

 

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma? Den 21a Januari, då jag åkte iväg till USA och trodde att jag skulle vara borta i 13 månader. Men sen blev det ju inte så. Den 25e Januari då jag fick träffa min värdfamilj in real person för första gången. 1a Juni, då simmade jag med dolphins, 21a Juni då jag åkte till LAAAAAA och sen sist men inte minst 24e Juni DÅ JAG SÅG JUSTIN!

 

Vad är din största framgång 2013?
Jag har lärt mig att ta hand om andra framför mig själv. Har vuxit och mognat mer än vad jag någonsin hade kunnat tro ärligt talat. Det har hänt mycket helt enkelt. När jag har haft problem med någonting så har jag inte kunnat ringa mamma eller pappa som behövt hjälpa mig, utan jag har fått klara av att lösa problemen helt själv. Jag har kört bil i california och det var jag så rädd för, så klapp på axeln!

 

Bästa köpet?
Probably min klocka från Mikael Kors och min iPhone 5 I guess!

 

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder, kläder, kläder, skor, mat, kläder, kläder, och resor!

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att ha turen att hitta världens bästa vän från Sverige på andra sidan atlanten!

 

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
Justin Biebers Believe-album, jag vet jag vet jag vet att den är från 2012 men den CD:n har varit i CDspelaren i bilen sen dagen jag fick den, så har inte lyssnat på något annat i bilen än den! Sen har vi One Directions låtar, Rock Me, Live while you're young osv är några av dom. Heart attack och Come and get it är också låtar som kommer påminna mig om den här resan!

 

Vem har du umgåts med mest?

Utan tvekan barnen! men bortsett från arbetstid så är det Jennifer!

 

Bästa minnet från 2013?
Svårt att bara välja ett... får låta tråkig och säga att jag inte kan välja bland alla jävla roliga grejer jag hittat på under mitt halvår i USA, men resorna, vännerna, utflykterna, Justinkoncerten, bada med delfiner, asså det finns fööööööör mycket!

 

Vad önskar du att du gjort mer?
Kanske sparat pengar hahaha, spent waaaaaaaaaay 2 much! rest mer kanske? upplevt SF lite mer också, känner mig inte klar där riktigt!

 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Mått dåligt över att vara där, utan njutut av tiden jag faktiskt var där!

 

Favoritprogram på tv?
KEEPING UP WITH THE KARDASHIANS SÅKLAAAAART!

 

Största musikaliska upptäckten?
The Fooo <3 bästa killarna

 

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
fyllfe ju inte år i USA, har inte fyllt år än heller iof så passar på den

 

Vad gjorde du på din födelsedag?
ah men den va skitbra...........

 

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
absolut! mina värdföräldrar! 

 

Vad fick dig att må bra?
Mina vänner, värdbarnen, resorna och allt kul jag fick uppleva!

 

Vem saknade du?
Mina familj, mina svenska vänner och andra svenskar!

 

De bästa nya människorna du träffade?
Jennifer!

 

Det bästa du har åstadkommit i år?

assåååååååå har åstadkommit alldeles för mycket bra :)

 

Vad vill du säga till dig själv inför 2014:
åk aldrig iväg som au pair igen! det va kul så länge det varade liksom!

 

 

Knas alltså... sista natten i SF - för er kanske det låter som en skitsak, men för mig är det much of a big deal så att säga. Helt jävla brutus om jag ska vara ärlig. Har sagt hej då idag. Till både människor och platser, men det känns inte tillräckligt, därför är det lite svårt att sova. Kommer sakna det här stället på många sätt, närheten till allt, Jennifer 20 minuter bort, barnen, palmerna, vädret, dom vackra vyerna, bergen, nu låter det som att jag ramlat och slagit mig, snackar om berg och skit, men jag är nostalgisk! det här har varit mitt hem i ett halvår, klart det känns konstigt att säga hej då och veta att mycket av det som varit en stor del av ens vardag är något man aldrig kommer att få se igen. Hemskt egentligen, för jag älskar det här stället. Älskar San Rafael och staden san Francisco i sig, men hela grejen var inte rätt just nu - au pair, morfar som är sjuk osv. Så rätt känns det, absolut, ångrar inte mitt val en sekund. Men knas vad konstigt det känns!

 

Tomt och ensamt känns det. Precis som efter varje gång jag lämnat Jennifer. Vi har haft en helt amazing helg, min sista (svårt att undgå efter allt mitt tjat senaste tiden?) här i San Fran. Om 5 dagar sitter jag och Jen på ett plan på väg till LA, drömmarnas stad, låter så töntigt, men ååååh vad jag längtar dit nu. Har ju drömt, literary, since I was a lil kid. Så ah, kommer bli amaze. Idag iallafall så har vi bara legat i sängen och ätit typ. Den enda gången vi lämnade hennes rum idag var när vi skulle hämta något att äta eller dricka. Vi åkte till donken och köpte en Mc Flurry oreo och en varsin hamburgare - tog två tuggs av den där jävla burgaren - fyfan vilken ångest. Var typ verkligen inte hungrig. Fick matkoma utan mat i princip. Ajaaaaa. Nu är jag hemma iallafall, Jen min fina vän skjutsade hem mig eftersom jag inte fick ta bilen den här helgen. 1D's spellista ska strax playas och sen ska den inte stängas av för än jag går och lägger mig. Nu ska det laddas upp med energi inför SISTA jobbveckan!!!!!!

I want u to rock me, rock me, rock me yeah, I want u to rock me, rock me, rock me yeah. I want you to hit the pedal, heavy metal, show me u care - låten, eller rättare sagt stycket, som gått om och om och om igen i mitt huvud idag. Huvud, vidrigt ord att skriva, ser så fult och fel ut, det borde vara huvve, huvud ligger inte skönt i munnen. Men nog om det. Dagen har varit... ah mycket. 10 timmar och 10 minuter jobb idag. Helt slutkörd känner jag mig, eller överkörd är väll ett bättre ord för hur jag känner mig just nu. MEN SKÅL FÖR DET ÄR FREDAG OCH INTE VILKEN FREDAG SOM HELST UTAN MIN SISTA FREDAGKVÄLL I SAN FRANCISCO! Om exakt en vecka åker jag och Jennifer iväg till LA, och jag har nog aldrig varit såhär taggad på någonting i hela mitt liv. Så jävla excited är jag! BIEBER CONCERT, LA, JENNIFER SOM SÄLLSKAP, WARNER BROS, LA TOUR, MALIBU YOU NAME IT - allt är typ perfekt! hade inte kunnat tänka mig en bättre resa just nu, är så glad och då menar jag glad, att jag får åka iväg till LA. Det har varit lite av en dröm sen jag var liten, och jag hade lovat mig själv att jag skulle se Justin innan jag åkte hem. Hade även lovat mig själv att se LA det här året. Och nu får jag det. Kan inte ens säga hur G L A D jag är för det! ÅÅÅÅÅH LYCKORUS!

 

Och min sista helt i SF ska såklart spenderas i SF med tjejen som betyder mest - Jennifer! planen är fishermans och pier 39 osv, så det lär bli en heldag vid pirerna imorgon! på söndag ska vi också in är det tänkt, men vet inte exakt vad vi ska hitta på då. Men känner jag oss rätt så blir det galet kul! Så, Jennifer kommer och hämtar upp mig med bilen om 1 timme. Lovar er att 1D-skivan kommer dunka från högtalarna när hon kommer!

 

Nu har jag bara en helg kvar i SF. I mitt älskade San Francisco. MEN, jag har valt det själv så jag deppar inte ihop över det, känns snarare bra faktiskt. Vill hinna se så mycket som möjligt dock, så idag var jag och Jen inne i city och gick runt, shoppade och åt på cheesecake factory uppe på högsta våningen i ett hus vid squaren, sååå fin utsikt! Efter en god (tidig) middag gick vi ner till ferry building för att köpa tickets och bara strosa lite. Slitna efter en dag på stan sitter vi och lyssnar på nya favvobandet one direction och deras låt Rock Me (det ger mig fjärilar i hela magen (hehe Harry's butterfly tattoo på magen, sammanträffande) när jag lyssnar på den (oj, vad confusing det här blev nu men skitsamma) så går ett gäng förbi och en kille vrålvinkar "hej hej på dig du" tänker jag och vinkar glatt tillbaka och börjar spekulera i ifall jag stirrade så mycket att han ville visa att jag sett dom, eller vad det var som fick han att vinka sådär glatt. Men, inte mer med det, vi lyssnade vidare och sen tog vi färjan tillbaka till Marin (området där vi bor kallas för Marin) och nästan direkt efter att vi satt oss ner på färjan så reste sig en kille upp från sin plats och gick fram till oss och satte sig mitt emot - japp, samma kille som tokvinkat tidigare under eftermiddagen - och han var verkligen hur trevlig som helst, så vi satt och pratade hela resan vilket är ca 30 min, och de sista 10 kom hans vän också - lika trevlig han - så förmodligen ska dom med mig och Jen in till SF nästa helg också vilket kan bli galet kul!

 

Igår åkte jag och mötte upp Säde som sagt, vi gick runt i lite affärer och tittade, blev en tisha och ett par mjukisbyxor från H&M och sen solbrillorna då (som ni ser på bild) och sen kom Jen dit och då gick vi och åt froyo och lite lurre/middag efter det. Känner att jag börjar få liiiite ångest över alla pengar jag spenderar, så nu får det vara nog!

 

 

Hej alla fina! lördag idag, och ingen är väll mer lycklig för det än jag, och jag har mina anledningar! för, det är nämligen så att jag åker till LA om 13 dagar, så jag vill hinna se och uppleva så mycket som möjligt av San Francisco innan jag åker dit med tanke på att jag inte kommer tillbaka till SF mer. Iallfall på bra länge. Så, idag ska jag möta upp Säde, en finsk tjej, och fika i northgate! kanske kolla på den där klockan också heheheheh. Vi ska möta upp Jennifer där också är tanken! Köpte en sååååå fin klänning igår från free people, visar den sen! Nu ska jag bara föra över alla mobilpics till datorn, min mobil behöver typ tömmas på bilder 2 gånger i månaden eftersom jag tar så ruggigt mycket pictures! hatar att ha en helt smackad mobil med bilder... så nu ska det föras över. Lateeer my friends!

 

update: tar ett jäääääävla tag att ladda över 5 000 bilder. Tro mig!

 

Jag trodde att stämnigen inte skulle vara sig lik efter att jag berättade för värdfamiljen att jag skulle åka hem. Trodde att förändringen skulle vara stor. Och det är det ju också på sätt och vis, fast åt motsatt håll - är faktiskt väldigt positivt överraskad över deras förståelse och engagemang i mitt beslut och dom vill in i det sista att jag ska ha en bra tid här. Idag vid middagen så satt vi och pratade om min bucket list och att jag vill försöka hinna med så mycket som möjligt på den nu innan jag åker hem till stockholm igen. Så, jag och Jennifer ska boka in Alcatraz nästa helg, och samtidigt ska vi till pier 39 och kolla valrossarna igen, tänkte köpa mig ett par uggs där också eftersom jag såg att dom såldes för en helt ok summa när jag var där sist. Sen ska vi till fishermans warf också och kika, kanske bockar av ännu en punkt från listan där - nämligen smaka fisk! har i princip aldrig stoppat en bit fisk i min mun, iallafall inte vad jag kan minnas, så borde väll ge det ett försök I guess. Speaking of listan så har jag faktiskt hunnit bocka av en del från den.

 

1. Gå på Believe tour - Justin Bieber<3 - SKA GÖRA

2. Åka till Miami

3. Åka till New York

4. Åka till Hawaii

5. Åka till LA - SKA GÖRA

6. Ta en bild med hollywoodskylten i bakgrunden -SKA GÖRA

7. *******************

8. Surfa

9. Ta kort på walk of fame - SKA GÖRA

10. Gå på en baseball match

11. Stalka Kardashians

12. Åka limmo

13. Gå på Ellen show

14. Äta på tacobell

15. Åka till sea world

16. Åka till disney land

17. Se universal studio

18. Dricka en piña colada på stranden i Hawaii

19. Ha en shoppingdag

20. Åka på roadtrip

21. Gå på bio

22. Ta in på hotell

23. Äta breakfast på ett diner

24. Åka till OC

25. Äta på cheescake factory

26. Ta en bild med golden gate

27. Dricka ur en röd plastmugg på en fest

28. Prova alla starbucks kaffen

29. Spela beer pong

30. Åka till grand canyon

31. Tanka bilen helt själv (omg lol åt mig själv)

32. Se Super Bowl

33. Skaffa nya vänner

34. Gå på ett beach party

35. Träffa en kändis/ta kort med en kändis (starstrucked)

36. Se Oscarsgalalan

37. Handla på Macy's

38. Handla på nordstroms

39. Handla på free people

40. Gå över golden gate

41. köpa nått dyrt

42. Köpa något på DASH store

43. Läsa amerikanska skvallertidningar

44. Ha en heldag inne i SF

45. Träna på ett amerikanskt gym

46. Ta körkort för kalifornien

47. Plugga i USA

48. Åka till six flags

49. Fylla 20 år i staterna

50. Fira en äkta amerikansk halloween

51. Klä en julgran typiskt amerikanskt

52. Bli bättre på engelska

53. Prova massa typer av pajer

54. Åka till IKEA

55. Köpa en victoria's secret bikini

56. Dela med mig av svenska traditioner

57. Fixa hos en frisör - SKA GÖRA

58. Gå på manikyr och pedikyr

59. Vara en bra förebild för mina värdbarn

60. Gå på museum med mina värdbarn

61. Se på nyheterna

62. Åka till fisherman's warf

63. Ta färjan över till SF

64. Äta en riktig amerikansk hamburgare

65. Äta på wipe out

66. Äta frozen yoghurt

67. Pröva Jell-O

68. Fira thanksgiving

69. Prova fisk

70. Ha picknick i parken med mina värdbarn

71. Gå på en hemmafest

72. Åka taxi

73. Fira påsk a la america

74. Fira 4th of July

75. Äta froyo från pinkberry

76. Köpa Justins skiva

77. Smaka sour patch

78. Smaka swedish fish

79. Besöka ett zoo

80. Åka till texas

81. Se en Lakersmatch

82. Handla på trader joe's

83. Åka till OMAHA MALL

84. Åka till Stratford, Canada och se Justins hometown

85. Besöka Avon theater, Canada

86. Baka cupcakes med barnen

87. Gå på rundtur på Alcatraz

88. Gå på Lombard street i San Francisco (vilket är världens krokigaste gata)

89. Besöka chinatown i San Francisco

90. Åka kabelspårvagn

Ibland kommer man till en punkt i livet då man inser att man måste följa sitt hjärta, även om det innebär att man måste ta svåra och hårda beslut. Idag, för bara en halvtimme sen så tog jag ett sånt beslut. Nämligen att åka tillbaka hem till sverige och avbryta mitt år som au pair. Jag har gått runt och grubblat över detta ett tag nu och jag har dagligen krigat med mina egna tankar. Men sen kom jag till just den där punkten. Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det är okej, iallafall så tycker jag det. Jag kom hit till USA med inställningen att stanna ett år. Jag kom hit och trodde att jag visste vad kärlek var, men jag hade ingen aning. Den här resan har gett mig mycket, den har dels fått mig att inse hur mycket kärlek jag har har till mina nära och kära hemma i sverige. Har fått en helt annan inblick i saker och ting. Jag har fyllt bagaget med så mycket sen jag kom hit. Har kämpat mig igenom dagar, känt mig ensam och helt tom. Jag har stått helt ensam på en flygplats i ett främmande land och fått klara mig själv. Jag har fått ta ansvar över mina egna beslut, jag har varit tvungen att fatta beslut på egen hand och stå på egna ben - och det har gjort mig starkare. Men främst av allt så har jag tagit ansvar över två små liv. Två personer som har kommit att betyda så mycket för mig, och jag för dom. Med det sagt så tror jag att jag bevisat för mig själv att det här äventyret som jag har gjort inte kommer sluta här bara för att jag åker hem. Jag kommer alltid bära med mig allt jag har fått sett och upplevt här. Och jag ser det inte som ett misslyckande. Absolut inte. Jag har slängt mig ut i något helt okänt, åkt iväg till ett land där jag inte känner någon, för att sedan börja ett liv jag inte känner till. Jag vågade men någonstans på vägen så kändes det inte rätt i hjärtat. Det kändes inte rätt att stanna kvar här när min morfar bara blir sjukare och sjukare hemma. För at the end of the day, det är familj, nära och kära, som betyder allra mest för mig. San Francisco finns kvar, so does USA, men dom man älskar där hemma kanske inte finns så länge till - därför vill jag ta vara på det. Att kunna följa sitt hjärta tror jag är det största priset av allt, att lyssna till sig själv och ta val som kanske inte alltid är så roliga och enkla att ta. Jag hade ingen aning om hur utvägen skulle bli imorse när jag vaknade och visste att "ikväll ska jag berätta för dom att jag gjort mitt val" - jag hade ingen aning. Men mina värdföräldrar var förstående, och väldigt coola med mitt beslut. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd och nervös innan jag sa just dom där orden "jag har bestämt mig för att åka hem" - det var helt enkelt med hjärtat i halsgropen som jag tog mina steg ner för trappan för att ta det här samtalet med dom. Det känns så rätt dock. Det känns tufft att säga hej då till alla, till stället och till livet jag haft här, men framförallt så kommer det skära i hjärtat att säga hej då till barnen. Jag har spenderat drygt 5 månader med dom nu. Det har varit bara barnen och jag 45 timmar i veckan i nästan 5 månader.

 

Den 21a är min sista arbetsdag, dagen då jag åker till LA. Så om 16 dagar lämnar jag San Francisco för den här gången - men tro mig, jag kommer komma tillbaka! Jag pratade med en tjej som heter Sandra, som kom hit till USA samma dag som mig, och hon sa att "det är värre att svika sig själv än att svika andra" och jag kunde inte hålla med mer! även fast det här var ett samtal som inte ligger på topp tio bland samtal jag haft i mitt liv så insåg jag just det, att jag inte kan strunta i mig själv. Jag visste att det här skulle sätta min värdfamilj i skiten, och jag visste att dom skulle bli besvikna, men jag var tvungen att göra det som kändes rätt. För, in the end, who's gonna be there? - you!

 

Jag är så lättad just nu, lättad över att bara få släppa ut allt som funnits inom mig och grott. Känns så befriande att veta att jag kommer att få säga till min morfar hur mycket jag älskar honom, att få spendera dagarna med honom så som vi brukade - innan det faktiskt är försent. Jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv om jag inte åkte hem nu. Jag hade aldrig kunnat leva med det. Det var inte rätt tid för mig att göra det här, och det tog ett tag för mig att inse det. Men desto mer ska jag njuta av det jag har hemma!

 

Nu har det tagit mig en timme att skriva det här inlägget. Har försökt att hitta de rätta orden till känslorna jag känner. Men jag måste bara få säga det igen - att det här valet känns hundra procent rätt, och i början av Juli kommer jag att få krama om min familj, min morfar, min farmor och mina vänner igen - på svensk mark.

 

I lördags vaknade jag och Jennifer upp hemma hos mig, vi fixade oss i ordning lite, och sen satte vi oss i bilen och körde iväg mot six flags. Six flags är alltså som en nöjespark/zoo, så det är allt ifrån rollercoasters med loopar flera flera meter upp i luften till tiger och delfinshower till gocartåkning. Så vi köpte en inträdesbiljett och gick runt nån timme innan det var dags för oss att hoppa i plurret med delfinerna. Behöver jag ens säga att det var en dröm som blev verklighet? av leendet på mina läppar att döma så tror jag att det här var en sån där händelse som jag kommer tänka tillbaka på och minnas som en av de bättre under vistelsen i SF. Var så taggad, och bara genuint lycklig. Vilka djur. Skulle kunna göra det tusen gånger om!

 

 

 

JÄVLIGT mycket pics, jag vet, och de flesta är på mig, jag vet, men vet inte riktigt vilka jag får lägga ut för familjen, jag är en sån som själv brukar vilja godkänna satteeeeee ahh....

 

Har haft ett litet uppehåll på bloggen som ni kanske har märkt, och anledningen till det är att jag har spenderat de senaste dagarna med min familj som kom hit till SF i tisdags. Vi har haft ett par sjukt bra dagar, och hunnit med massor, och jag har dessutom fått visa dom runt lite i området där jag bor. Jag åkte in till stan i tisdags för att möta upp mami och sis, som kom med ett tidigare plan än papi och lil sis, så där går jag i mallen i SF och väntar på att dom ska komma till hotellet, och helt plötsligt ringer den svenska telefonen och fort som fan rusar jag upp till hotellet dom skulle bo på - ser hur Josse står och kikar ut från entrén på hotellet och springer då ännu fortare och ger henne en stor kram, sen kommer mami också, så då får hon en bamsekram hon med. Vi gick då runt på stan för att döda lite tid, och sen kom pappa och Olivia - och det var då jag insåg hur läääääänge vi varit ifrån varandra för min lilla syster hade vuxit sååå mycket, alltså, ni fattar inte hur mycket hon växt. Helt sjukt. Senare på kvällen åkte jag hem till San Rafael igen för att jobba dagen efter. Var väll inte jättetaggad kanske som ni förstår, men hela familjen kom och knackade på på onsdagsmorgonen iallafall så vi spenderade dagen tillsammans i Tiburon downtown. På onsdagskvällen åkte vi till Northgate mall för att möta upp Jen på middag - så kul att dom äntligen fick träffa varandra!

 

På torsdagen vaknade jag upp på hotellet tillsammans med dom och familjen åkte iväg till alcatraz medan jag gled runt på Pier 39 och i mallen, shoppade lite även fast jag lovat mig själv att hålla i pengarna... fan då. Men lite Victorias secret kan jag bara inte motstå! mötte sedan upp dom igen när dom kommit tillbaka från alca, så då blev det lite hardrock café, treeef. Vad som hände i fredags minns jag inte, dagarna flyter liksom ihop.

 

På lördagen gick vi till china town och kikade runt, shoppade och allt det där....

 

och i söndags åkte vi hem till mig, spenderade lite tid tillsammans med min värdfamilj och sen var det dags för familjen att åka.. blev lite ledsen i ögat och lite ensamt kändes det - så jag styrde kosan mot Jennifers hus efter att min familj åkt. Tankade lite kärlek där! <3

Fick nyligen besök när jag och min host mom satt ute och pratade om livet - av inget mindre än en skunk. Alltså, WTF? trodde knappt att dom existerade... jag vänder mig om och ser en stor svartvit hårig grej som stirrar på mig, obehagliiiiigt. Min host mom bara skrek att vi skulle springa in så jag hann ju tänka på de allra hemskaste scenarion de tre meter vi hade till dörren från där vi satt - att jag skulle bli uppäten bland annat. Rätt otäckt. Man vet ju inte liksom, jag menar, vad fan vet jag om amerikanska djur? not much ska jag tala om för er. Så det var antingen uppäten eller jävligt illa skadad som gällde tänkte jag. "Jahapp, de va de de" . Men nej, dramaqueen Petronella överreagerade lite. Och skunkar luktar bara lite illa visade det sig. Men snälla.

 

Minns ni föräldrafällan med Lindsay Lohan? när två tjejer träffas på ett camp och inser att dom är enäggstvillingar? asså vad jiddrar jag om, klart ni vet! I den filmen iallafall så finns det ett väldigt fint hus som pappan bor i, och det huset besökte jag och Jennifer i helgen! det var såååå mycket finare i verkligheten, så mycket större och mäktigare och dessutom låg det med utsikt över en gigantisk vingård - jag menar, tror ni att jag och Jen tappade andan eller vad? vi ba "ta bild" "byte" "ta en till" "ska jag ta en bild på dig" "ställ dig där bland vindruvorna" "lite mer till höger om träder" - ah ni fattar! så det blev ett gäng bilder där ifrån. Jag har hittat min jämnlike hahaha! Efter denna lilla utflykt åkte vi till corte madera mall och Jen kom hem med en klänning - "men du då Nella" tänker ni kanske nu, och då ska jag förklara för er att Nella har lovat sig själv att inte shoppa innan LA!

 

I fredags iallafall så kom Jen och hämtade upp mig, in på min gata kommer hon med Come And Get It dunkandes från högtalarna och redan där dök leendet upp på mina läppar, och där satt det tills hon droppade av mig i söndags! fina människa, vad skulle jag gjort utan dig? anyways, vi åkte direkt till mallen och köpte sömntabletter (jaja, dubbelmoral här nu, jag som sa att jag inte skulle shoppa jag vet - men jag menar naturligtvis kläder, skor osv) och sen raka vägen till target (<3) och köpte världens bästa läppsyl och lite multivitaminer! senare styrdes kosan direkt hem till Jen där vi spenderade kvällen med en trevlig ihopplockad sallad från salladsbaren och TV-tattande och färgning av Jen's hår!

 

Haha ah men snälla, orkar inte med mig själv! idag när jag inte klarade en sekund till i värmen som var så gick jag ner i köket och hämtade en påse is och la på huvudet, skönt som attan, just då. Sen fick jag brain freeze och fick lugna mig lite. Jag menar, jag låg i ett iskallt bad, med en påse is på huvudet och drack ett stort iskallt glas vatten. Man behöver ju inte överdriva. Anyways, mår mycket bättre nu efter att ha ätit lite (läs: lite) mac & cheese. Tvingade i mig maten idag, vilket jag ALDRIG what so ever gör annars = bra tecken på att jag är sjuk. Men som sagt nu är det bättre, så ska jobba imorgon eftermiddag, och jag tackar min värdmamma för att hon erbjöd sig att skjutsa barnen till preschool imorgon så jag får det sömn jag behöver! det var otroligt snällt tycker jag. Det uppskattas så himla mycket när man inte är helt frisk!

 

En sak som jag kommit fram till nu när jag varit såhär dålig är att jag verkligen ska börja anstränga mig för att leva hälsosamt, för ärligt talat så tror jag att mitt ohälsosamma och stressiga liv är anledningen till att jag ligger här helt trasig nu. Ursäkta mig för what I'm about 2 say nu, men hela munnen är full med blåsor, vilket INTE är fräscht at all. Jen sa att det kan bero på maten och att man ätit onyttigt, makes sence tycker jag, så ska verkligen försöka äta nyttigare från och med nu! dock är det väldigt svårt att äta nyttigt när man bor i det här landet, det är mycket halvfabrikat och vi ska inte ens tala om allt fett, socker och ost som dom har på ALLT här. Det bruna brötet är egentligen inte brunt, det är färgat osv.

 

Köp sömntabletter (så jag kan slappna av och kan sova om nätterna)

Köp vitaminer (behövs ju obviously)

Ät mer frukt och grönsaker - följ Jen's råd och gör smoothies

Promenera/rör på dig 30 min per dag

Drick mycket vatten

Stay away från socker och fett i den utsträckning det går

 

 

Hade en sån sjukt bra dag igår. Det var en sån där dag som jag alltid kommer att minnas. Dagen både började och slutade tillsammans med wifie! vaknade sent på morgonen för ovanlighetens skull, vilket var både skönt och behövligt! så vi gick upp och gjorde brunch bestående av toast, äggröra och bacon! so american! sen styrde vi kosan hem till mig där jag fick byta om från mina knallblåa mjukisbyxor till ett par liiiiite mer neutrala. Klackarna åkte dock på, vilket drog lika mycket uppmärksamhet till sig som mina knallblå mjukisar skulle gjort när jag och Jenni gick över golden gate. Folk GLODDE på oss bokstavlig talat, men eftersom vi är vi så gick vi där och dansade och sjöng ändå - "maybe I’m addicted for life, no lie........ When you're ready come and get it NA NA NA NA, NA NA NA NA" - japp, Selena Gomez nya singel Come and get it var stuck on repeat och den sjöngs det på konstant från morgon till kväll tillsammans med Taylor Swifts nya 22 och blandad från Justin Bieber... fint att vi har samma musiksmak också haha! Vi åkte även upp på hillsen och tog lite pics över golden gate bron! verkligen en av mina favoritplatser i Marin, älskar att stå där på berget och se alla skyskrapor på andra sidan och den röda bron som bryter av mot det mestadels klarblåa vattnet!

 

Efter detta lilla äventyr åkte vi till northgate (köpcentret) och tog lite pics i en photo booth och sen iväg lika snabbt mot safeway för inhandling av potatis och kött - jajamän, det lagades middag a la Sverige igår. Till detta hade vi även riktigt god bea som Jenni fått skickat till sig hemifrån. AH MEN GAAAAAAH! hur mycket har man inte saknat bean till köttet? eller bara i allmänhet? kände att jag kunde ha druckit upp allt rätt ur skålen!

 

Sen hann jag även se lite av MTV movie awards, men missade såklart Selena's framträdande, hon körde Come and get it 5 minuter efter att jag åkt där ifrån.... typiskt!

 

 

Ibland är det svårt att sätta ord på sina känslor, framförallt när man inte vet exakt vad det är man känner. Det känns bara tomt just nu faktiskt. Tomt och ensamt. Känner jag mig otroligt ensam dom stunder som jag inte är med Jennifer, vilket är mestadels av tiden här. Jag träffar henne på helgerna och that's it. Det är väldigt jobbigt att tänka på augusti, för det är då Jennifer åker hem. Då har hon varit här i ett helt år. Shit, den tanken skrämmer mig lite faktiskt - för jag är en sån person som är beroende av att umgås med folk, prata med familj och vänner varje dag och av att veta vad som försiggår hemma i Stockholm. Och detta är någonting som jag får alldeles för lite av här, får det inte alls i samma utsträckning som jag vill. Skulle gärna haft kontakt med allihopa varje minut på dygnet. Allt blir så mycket svårare på grund av tidsskillnaden. 9 timmar mellan er och mig. Flera flera tusen mil ifrån varandra. Här sitter jag på andra sidan jordklotet, och där sitter ni, dom jag älskar mest av allt, hemma i sverige. Det ger en känsla av ensamhet och tomhet. Idag under mitt 5 timmar långa samtal med familjen kände jag bara att fasen vad jag längtar till 7e maj då dom kommer hit. Var bara väldigt väldigt glad och lättad över att få prata med dom idag och tiden bara flög förbi kändes det som. Men efteråt så försvann lite av lättnaden, lite av glädjen. För då slog det mig, att när dom åker efter endast 5 dagar här i San Francisco så är det 8 månader tills vi ses igen. HEMSK tanke. Men det här är förmodligen de känslor som hör till. Jag antar det. På Cultural Caremötet i stockholm sa dom att den 3-5 månaden var värst just för att man vet att det är lång tid kvar och att man känner att alla dagar ser likadana ut. Jag kände bara för att vara ärlig med mina känslor, tänker inte låtsas någonting. Au pairlivet är inte en dans på rosor, verkligen inte, men jag är glad att jag är här. Vill inte att ni ska tro något annat. Jag sitter inte här och säger att jag ska åka hem, jag säger bara att det är tufft. Och just idag har det kännts ännu tuffare.

 

Nu ska jag alldeles strax sätta mig i bilen och åka till frugan för att tanka lite närhet och få alla hennes kloka ord och råd. XOXO

 

Vi har som tradition numera att jag och familjen ska prata på skype varje lördag när jag vaknat. Och idag blev vi nog alla blåsta av stolen när vi lägger på och inser att vi snackat i nästan 5 timmar, och då kändes det som max 2... helt sjukt vad jag saknar dom! kändes som att jag var hemma där för en stund när jag fick sitta med dom när dom åt middag. Kändes precis som att jag satt på en stol bredvid. Vi pratade lite om framtiden, hur det kommer att kännas när dom kommer hit och hälsar på, hur mysigt det kommer vara att äntligen få vara återförenade och vad vi ska hitta på i SF! men vi pratade även om hur det kommer bli när jag kommer hem, och hur mina drömmar och mål ser ut! Så det ser jag väldigt mycket fram emot!

 

Idag kommer även frugan hem från sin LA-trip, så då blir det sleep over! åh vad jag längtat efter henne den här veckan. Jennifer har verkligen blivit lite av min andra halva så det ska bli så skönt att bara få ha en riktig Jennifer-och-Nella-helg nu!

Igår hade jag playdate med Kelly och Mira i parken där vi åt lunch i solen. Blev hemmagjorda hamburgare som jag gjort alldeles själv faktiskt! senare på kvällen efter att jag slutat så la jag mig bara ner i sängen och andades ut, efter en vecka fullproppad med jobb så var jag rätt utslagen kan jag säga. Så jag satt och tittade på Tonårsliv, en dokumentär som gick för typ 4 år sedan. Gillade den då och gillar den nu, för den dokumentären är bara så riktig på nått sätt. Efter ett par avsnitt blev det pizza som värdfamiljen köpt hem, och sen åkte jag iväg och träffade min au pair kompis Julia för en prommis i bäcksvart mörker, men whatever, vi pratade om allt möjligt och det var rätt skönt att få prata av sig och skratta lite!

 

 

 

Solsken och en jäkla massa värme är vad dagen bjudit på hittills, rent vädermässigt har det varit riktig Kalifornisk sommarvärme! Annars har vi haft playdate med Kelly, en amerikansk nanny, och hennes lilla söta Mira som hon tar hand om under dagarna. Först blev det lite pickninck i parken med vattenmelon och snapple! sen tog jag bilen tillbaka (ah pinsamt värre, tog bilen 100 meter till parken men orkade inte med barnvagn, svintung väska och skrikande barn samtidigt) hem till oss, hämnade vagnen och följde med Kelly hem till hennes hus där hon jobbar. Det sjukaste är att det är gångavstånd på 2 minuter mellan våra hus, vad är oddsen liksom? där lekte iallafall barnen lite i vattenspridaren och jag satt mest och surplade snapple tillsammans med Kelly, fast det blev faktiskt ett par rundor fram och tillbaka i vattenspridaren för min del också, det var barnet i mig som inte kunde motstå haha! Med andra ord har dagen varit väldigt bra so far förutom att det varit en jäkla massa gråt och gnäll från barnens sida idag!