Kände att jag hörde hemma i L.A. Älskade den staden. Men när jag landade på Arlanda i tisdags eftermiddag så infann sig någon läskig känsla i kroppen som jag inte känt på ett halvår, en känsla av "hem" och trygghet. I samma sekund som jag rullade ut mina väskor genom dörrarna vid terminalen så får jag syn på min familj, min farmor och dom tre bästa vännerna man kan ha - Märta, Emelie och Ida står där. Dom har gjort skyltar och hela köret. Känslan. Den känslan alltså. Oj vad den kändes ända in i själen.

 

Det är mycket som händer just nu. Med det tillkommer en del känslor, så det är därför jag inte hunnit skriva någonting här. Men så fort jag känner mig redo för att ta tag i något annat än livet så kommer jag kika in här, skriva massa inlägg om USA och sen ska jag bokstavligt talat bomba er med bilder från resan!